Mamma:

Igår kväll när jag och min man gick och la oss i sängen så började vi båda två gråta över operationen som vi har framför oss! Man ligger där i sängen och tänker, tänk om... och det gjorde inte saken bättre när jag såg oron växa på min man.

Men sen då, låt oss säga att det går jätte bra men nervösiteten ligger ju kvar eftersom vi har en till som ska gå igenom samma operation. Många gånger har man tänkt, va' har jag gjort för fel? Hur är det möjligt att vi ska behöva gå igenom allt det här.

Sen har jag ju provanställning, kommer de att anställa mig när tiden går ut eller blir jag arbetslös igen med ingen framtid med ekonomin?

Jag är vilsen....