Mamma och jag ska inte åka till Göteborg än för jag har haft lunginflammation och ätit antibiotika. Men snart ska vi åka och då följer Morbror Kims fru Catta med!

Nu vill jag ha vatten och mamma sa till mig att jag skulle hämta själv men jag har ju liten arm, jag kan inte... Knasig hon är!

Mamma:

Jag vet inte vart man ska ta vägen? Allt det som har hänt med Emelie har verkligen sugit musten ur en... inga, totalt inga vettiga svar från skolan. Rektorn har inte ringt och vägrar att svara i telefon. Polisen ringer inte fast man har lämnat meddelandet. Va är det här??? Gustavs OP blev avbokat för han fick lunginflammation och det kändes bra för jag hade verkligen ingen lust att åka till Gtb när han precis har varit sjuk. Man fick en känsla att något ska gå galet.

Men nu är jag orolig för Emelie och hennes skolgång. Förra veckan i tisdags så ringde Emelies sjukgymnast till mig att de hade varit i skolan för de hade en bokat möte tillsammans med en specialpedagog från habilitering när de väl kom till skolan så hade rektorn glömt... öööh.... GLÖMT... det här mötet som handlade om hur personalen på skolan kan hantera Emelie på bästa sättet, ge lite tips och sånt men nu blev det inte av och det blir svårt att ordna en ny tid för de kan inte båda komma samtidigt pga pressade tider! BRA JOBBAT!!! 

Det känns som att det är dax att leta efter en bra skola för Emelie men samtidigt så synd när hela familjen är nöjda med hennes speciallärare på skolan.

VA' GÖR MAN I EN SÅDAN SITUATION?

Nu står vi en återvändsgräns, vi kommer ingenstans, jag vet inte ens om jag har något jobb kvar efter allt det här... Alla pratar om möten hit och dit men jag vet inte NÄR! Vi som är föräldrar, vi får inte reda på nåt!!!!   

 

Anna

14 september 2010 21:39

Jag lider verkligen med dig! Din familj inkl du verkar vara riktiga kämpar. Du verkar vara en fantastisk tjej och med mycket styrka! Hoppas att du orkar ta dig igenom detta och att dina barn slipper utså mer skit!

Men är det någon som kan gå ur det här med huvudet högt så är det du!

Fortsätt kämpa för du gör ett otroligt jobb!

Styrke kramar

 

caTTA

16 september 2010 22:28

klart ja följer med tjejeN!. vill ju finnas där för er. o ja skulle aldrig vilja gå igenom sånt själv så!

saäg till ngr dar inna nså ja hinner ta ledigt bara!
tur du har en sådan bra mor som fixar o trixar med emelie mm! snart kommer allt få sin rätt skall du se!

se till nu att få fast tjänst!!!!.. kram catta

http://www.diabetesochtraning.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En kaffe till mig och en tallrik med fullkornsvälling till Gustav.... idag blir det att ringa runt till läkare ang näringsdrycker till min gosse. ...

Projektet fortsätter, konstigt nog så hjälper det mig att samla krafter till livets olika motgångar... det ska inte behöva kosta mycke för att få en lyxig rum där man trivs! Återanvända gamla möbler, måla till någon favvo färg, voala... som en ny möb...

Våran sovrum behöver snyggas till lite... man blir deppad och bara titta på det... barnen tittar på TV och vill inte gå ut pga vinden. Det blåser storm ute... Imorron måste jag gå igenom alla läkartider som kommas skall... medans jag njuter av min ka...

Nu ska familjen på kurs... för Autism! Vi är en vanlig familj, kämpat med barnen ända sen födseln.... man lever i Tro Hopp och Kärlek... nu ska vi lära oss med att hålla i rutiner, förberedelser... va e det? Bildstöd ska hängas upp på väggen för Gust...

Mamma: Läste idag på tidningen att Stockholmsstad vill ta bort resurserna till barn med särskilda behov i skolorna... hur ska det gå för dessa barn? Jag tänker på min Lilla Herre och min dotter som har särskilda behov... Hur tänker de? Har de inte rä...