Mamma och jag ska inte åka till Göteborg än för jag har haft lunginflammation och ätit antibiotika. Men snart ska vi åka och då följer Morbror Kims fru Catta med!

Nu vill jag ha vatten och mamma sa till mig att jag skulle hämta själv men jag har ju liten arm, jag kan inte... Knasig hon är!

Mamma:

Jag vet inte vart man ska ta vägen? Allt det som har hänt med Emelie har verkligen sugit musten ur en... inga, totalt inga vettiga svar från skolan. Rektorn har inte ringt och vägrar att svara i telefon. Polisen ringer inte fast man har lämnat meddelandet. Va är det här??? Gustavs OP blev avbokat för han fick lunginflammation och det kändes bra för jag hade verkligen ingen lust att åka till Gtb när han precis har varit sjuk. Man fick en känsla att något ska gå galet.

Men nu är jag orolig för Emelie och hennes skolgång. Förra veckan i tisdags så ringde Emelies sjukgymnast till mig att de hade varit i skolan för de hade en bokat möte tillsammans med en specialpedagog från habilitering när de väl kom till skolan så hade rektorn glömt... öööh.... GLÖMT... det här mötet som handlade om hur personalen på skolan kan hantera Emelie på bästa sättet, ge lite tips och sånt men nu blev det inte av och det blir svårt att ordna en ny tid för de kan inte båda komma samtidigt pga pressade tider! BRA JOBBAT!!! 

Det känns som att det är dax att leta efter en bra skola för Emelie men samtidigt så synd när hela familjen är nöjda med hennes speciallärare på skolan.

VA' GÖR MAN I EN SÅDAN SITUATION?

Nu står vi en återvändsgräns, vi kommer ingenstans, jag vet inte ens om jag har något jobb kvar efter allt det här... Alla pratar om möten hit och dit men jag vet inte NÄR! Vi som är föräldrar, vi får inte reda på nåt!!!!