Berättar lite smått och gott hur läget har varit förr tills nu...

När jag föddes för 5 år sen, fick mamma och pappa en glädjande besked att det blev jag... Gustav... frisk pojke med alla fingrar och tår, en urgullig söt liten pojke med rött hår...

Början så gick jag upp i kilon, mamma sa att jag äter som bara den men sen rasade jag jätte mycke på vikten eftersom jag bara snuttade på mammas bröst... hihihii... så pappa fick jaga olika nappar över hela Sverige... nästan... och till slut så hittade han den perfekta nappen som jag tog emot och kunde äta mjölkersättning eftersom mammas mjölk tog slut... hmmmm!!!

Vid 1 års ålder så började jag bli lite blå om läpparna och alla trodde att jag frös eller att det var kallt, mer var det inte.... flera läkare hade lyssnat på min hjärta men den lät väldigt fint och ingen mer med det... tiden gick jag började gå men jag var smal och liten kille, mamma undrade om det va' normalt... och det va' det!!! Alla barn är olika... Sen blev jag opererad för min ljumskbrock... oj! det glömde jag att berätta att det hade jag ända sen jag föddes... men ok... den blev lagad... jag började bli lite rastlös, säger mamma, kan inte sitta still, spring i bena, aggressiviteten kom smygande, svårt och prata pga muskulaturen runt munnen gjorde så att jag inte kan vissla, suga eller prata tydligt...

Allt det här har kommit smygande men successivt och mina föreldrar har upplyst om detta men de har inte fått rätt hjälp och att det har varit fel på min mamma och pappa... konstigt, tycker man...

Pga att jag har varit så temperamentsfull liten kille så har min mamma och pappa varit tvungna att genomgå massa möten hos socialen, psykologen, läkare osv

fått svaren att något är galet, mamma och pappa måste gå en kurs om föräldrarskapet m m och att jag måste ha ADHD... psykologens utredning visade att jag ligger efter med utvecklingen, ganska mycke, hon menade att jag är 3 år fast jag faktiskt fyller 5 år... knasigt???

Men räddningen kom när mamma ville avsluta att jag inte led utav diabetes så träffade vi en specialist läkare och hon hörde direkt att något galet lät i min bröst.. där Spiderman nästan har sin spindel... hon hörde blåsljud... så det kom som en chock för mamma och pappa samt alla runt omkring mig... hmmm!!!!

Jag, Gustav, har en trasig hjärta... Nu börjar min resa....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En kaffe till mig och en tallrik med fullkornsvälling till Gustav.... idag blir det att ringa runt till läkare ang näringsdrycker till min gosse. ...

Projektet fortsätter, konstigt nog så hjälper det mig att samla krafter till livets olika motgångar... det ska inte behöva kosta mycke för att få en lyxig rum där man trivs! Återanvända gamla möbler, måla till någon favvo färg, voala... som en ny möb...

Våran sovrum behöver snyggas till lite... man blir deppad och bara titta på det... barnen tittar på TV och vill inte gå ut pga vinden. Det blåser storm ute... Imorron måste jag gå igenom alla läkartider som kommas skall... medans jag njuter av min ka...

Nu ska familjen på kurs... för Autism! Vi är en vanlig familj, kämpat med barnen ända sen födseln.... man lever i Tro Hopp och Kärlek... nu ska vi lära oss med att hålla i rutiner, förberedelser... va e det? Bildstöd ska hängas upp på väggen för Gust...

Mamma: Läste idag på tidningen att Stockholmsstad vill ta bort resurserna till barn med särskilda behov i skolorna... hur ska det gå för dessa barn? Jag tänker på min Lilla Herre och min dotter som har särskilda behov... Hur tänker de? Har de inte rä...