Här är den stoooora sjukhuset där jag va' med min mamma, pappa va' tvungen och stanna hemma med de andra barnen...

Vi hade roligt, mamma och jag....  

Så här ser mitt hjärta ut (se höger bilden)

En normal hjärta (se vänster bilden)

Så nu väntar vi på en kallelse till Röntgen som jag ska ta, tänk en

döskalle-bild och min pappa som älskar döskallar!!!

Berättar lite smått och gott hur läget har varit förr tills nu...

När jag föddes för 5 år sen, fick mamma och pappa en glädjande besked att det blev jag... Gustav... frisk pojke med alla fingrar och tår, en urgullig söt liten pojke med rött hår...

Början så gick jag upp i kilon, mamma sa att jag äter som bara den men sen rasade jag jätte mycke på vikten eftersom jag bara snuttade på mammas bröst... hihihii... så pappa fick jaga olika nappar över hela Sverige... nästan... och till slut så hittade han den perfekta nappen som jag tog emot och kunde äta mjölkersättning eftersom mammas mjölk tog slut... hmmmm!!!

Vid 1 års ålder så började jag bli lite blå om läpparna och alla trodde att jag frös eller att det var kallt, mer var det inte.... flera läkare hade lyssnat på min hjärta men den lät väldigt fint och ingen mer med det... tiden gick jag började gå men jag var smal och liten kille, mamma undrade om det va' normalt... och det va' det!!! Alla barn är olika... Sen blev jag opererad för min ljumskbrock... oj! det glömde jag att berätta att det hade jag ända sen jag föddes... men ok... den blev lagad... jag började bli lite rastlös, säger mamma, kan inte sitta still, spring i bena, aggressiviteten kom smygande, svårt och prata pga muskulaturen runt munnen gjorde så att jag inte kan vissla, suga eller prata tydligt...

Allt det här har kommit smygande men successivt och mina föreldrar har upplyst om detta men de har inte fått rätt hjälp och att det har varit fel på min mamma och pappa... konstigt, tycker man...

Pga att jag har varit så temperamentsfull liten kille så har min mamma och pappa varit tvungna att genomgå massa möten hos socialen, psykologen, läkare osv

fått svaren att något är galet, mamma och pappa måste gå en kurs om föräldrarskapet m m och att jag måste ha ADHD... psykologens utredning visade att jag ligger efter med utvecklingen, ganska mycke, hon menade att jag är 3 år fast jag faktiskt fyller 5 år... knasigt???

Men räddningen kom när mamma ville avsluta att jag inte led utav diabetes så träffade vi en specialist läkare och hon hörde direkt att något galet lät i min bröst.. där Spiderman nästan har sin spindel... hon hörde blåsljud... så det kom som en chock för mamma och pappa samt alla runt omkring mig... hmmm!!!!

Jag, Gustav, har en trasig hjärta... Nu börjar min resa....